OECD räknar med att vi under de kommande 30 åren kommer att förbruka fler mineraler än vad mänskligheten har använt under hela sin historia fram till nu. Och en stor del av denna konsumtion kommer från den gröna omställningen.

Sällsynta jordarter

Sällsynta jordarter är helt avgörande för nästan all modern teknik, inklusive elbilar, smartphones, datorer och kärnteknik. Enligt US Geological Survey (USGS) står Kina för cirka 70 procent av världens utvinning av sällsynta jordarter och kontrollerar 85-100 procent av bearbetningen.

Kinas dominans sträcker sig inte enbart till insatsfaktorerna för det gröna skiftet, utan även till flera slutprodukter. Exempelvis är 18 av de 20 största solcellstillverkarna kinesiska, och landet har starka positioner inom elbilsproduktion.

– Kina arbetar aktivt för att ytterligare öka denna dominans, och 2023 blev investeringar i ren energi den största tillväxtdrivaren i landets ekonomi. Kinas investeringar är nu ungefär lika stora som EU och USA tillsammans, något som vi sällan pratar om, säger Pontus Sellberg, senioranalytiker på Danske Bank med inriktning på geopolitik och globala värdekedjor.

Geopolitiska spänningar och miljöetik

Enligt Pontus så har insikten om Kinas dominans över de gröna värdekedjorna väckt intresse hos de västerländska politikerna av två skäl.

– Först och främst ökar geopolitiska spänningar osäkerheten kring utbudet av dessa kritiska mineraler. Vad händer om Kina slutar att sälja de mineraler och teknologier som är avgörande för västvärldens gröna omställning? För det andra väcks frågor om miljöetik. Är det rimligt att låta Kina och Asien hantera det ”smutsiga” arbetet som ofta kommer som ett resultat av exempelvis mineralutvinning, säger han.

Både USA och EU strävar efter att ta tillbaka dessa värdekedjor till sina egna regioner. USA:s Inflation Reduction Act representerar den största satsningen på klimat och energi i landets historia med en budget på 369 miljarder dollar för förnybar energi och nollutsläppstekniker över de kommande tio åren.

– Även EU:s gröna handlingsplan syftar till att stärka kontrollen över kritiska mineraler och teknikproduktion, samt att påskynda övergången till rena energilösningar. Idag återvinns till exempel bara cirka en procent av de sällsynta jordartsmetallerna globalt (USGS) eftersom det inte är ekonomiskt försvarbart, det kan jämföras med ca 34% återvinningsgrad för koppar, säger Pontus.

Hållbarhetens pris

En stor utmaning inom klimataktioner är att uppnå en balans mellan för- och nackdelar.

– Ta Sveriges situation som exempel. Landbaserade vindkraftverk producerar ren energi men kräver stora mängder råvaror och stör landskapet. Ingen vill ha dem i sin närhet. För att råda bot på problematiken kom den svenska regeringen nu i dagarna med ett förslag om ett statligt stöd på 340 miljoner kronor för att stärka kommunernas motivation att godkänna nya vindkraftverk och för att försöka öka acceptansen i samhället i stort, säger Pontus.

Utöver vindkraftverken finns det motstånd mot andra miljöpåverkande projekt. I Kiruna är ursprungsbefolkningen oroliga för exploateringen av viktiga jordartsmetaller, vilket skulle omvandla deras marker till ett stort gruvområde. Detta påverkar renskötseln och biodiversiteten.

Liknande protester hörs i Norge där utvinning av havsbottenmineraler möter starkt nationellt och internationellt motstånd.

– Medan fördelarna är klara, är nackdelarna ofta föremål för stor oenighet, särskilt när de inträffar på vår egen bakgård. Västvärlden har tidigare outsourcat många av de negativa konsekvenserna från det gröna skiftet, vilket skapat en illusion om att inga kompromisser behövs. Vi importerar material och teknologier men ”exporterar” samtidigt utsläpp och förlust av biologisk mångfald, menar Pontus.

Balansera självförsörjning och kostnader i den gröna omställningen

Trots EU:s ansträngningar att effektivisera tillståndsprocesser för strategiska råmaterial och produktion av grön teknik, beror framgången på beslutsfattares och intressenters vilja att ta ansvar. Detta är en utmaning för europeiska politiker.

– Ökad kontroll kan visserligen förbättra försörjningssäkerheten och skapa värde i Europa, men kan även höja kostnaderna och försena införandet av nödvändiga teknologier för energiomställningen. Tullbarriärer och parallella värdekedjor är ineffektiva, och storskaliga subventioner måste återbetalas med höga räntor. Import av kinesiska produkter kan däremot påskynda och förenkla omställningen menar Pontus.

En central fråga är därför vilka sektorer EU bör satsa på och i vilka det är bättre att lita på konkurrenskraftig kinesisk import.

– Det är också viktigt att Europa inte bara blir en passiv slutanvändare i sektorer där vi har potential att själva utvecklas, avslutar Pontus.