Text: Jan Åström

För att klara rollerna i byggprocessen krävs allsidighet. Det gäller många av yrkesgrupperna, från arkitekter, via byggkonstruktörer, entreprenadingenjörer och platschefer. Professionerna bör ha sinne för allt från ekonomi och teknik, till personalfrågor och dokumenthantering.

Det är dock för mycket begärt att ha kunskaper i miljökemi och miljömedicin, ämnen som har med byggprodukternas kemiska sammansättning att göra. Byggarna behöver pålitlig och detaljerad vägledning vid val av material och produkter. Här kommer bedömningssystemen BASTA, SundaHus, Byggvarubedömningen och Svanen in.

Miljön och även hälsan kan påverkas av produkternas kemiska innehåll. Som oftast finns EU-direktiv som styr upp, i detta fall bland annat REACH – Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals – och RoHS – Restriction of Hazardous Substances.

Kemikalieinspektionen erbjuder sitt PRIO-verktyg för att hitta farliga ämnen och ersätta dem. Sedan finns SIN-listan som vägledning för att gå längre än lagen. De miljöbedömningssystem som finns i Sverige hjälper byggarna (och även materialleverantörerna) att hålla reda på krav, kriterier och rekommendationer, och bidrar med plattformar för smidiga arbetsflöden.

Som sagt, man kan inte begära att en entreprenadingenjör ska kunna miljökemi och miljömedicin.Många uppfattar ändå hanteringen av de kemiska aspekterna som tungrodd.

Men plattformarna ska hindra oss från att göra misstag, på motsvarande sätt som med PCB och asbest en gång i tiden.

Asbest är som bekant aktuellt igen, på grund av regelhantering som inte täppt till möjligheten för oseriösa.

Vi måste förstås också se framåt.

I nr 4 av Grönt Samhällsbyggande rapporterar vi från BASTA-dagen. Där berörs bland annat aktuella utmaningar med PFAS, så kallade evighetskemikalier, som bryts ner mycket långsamt. Dagens fokus på asbest och PFAS belyser tydligt bedömningssystemens viktiga uppgift. Sedan är frågan om vi behöver 2, 3 eller 4 system.

Bild: Sabine Kroschel