Nu har startskottet gått för mätkampanjen i det Afa-finansierade forskningsprojektet om kvartsdamm. Först ut var arbetslaget från Veidekke som borrar en tunnel för Stockholms framtida avloppsrening.

Kvartsmineral, som finns i hela jordskorpan, är hårt och stabilt vilket i många avseenden är användbara egenskaper, men också det som gör kvarts så hälsoskadligt. Kunskapsläget gällande hälsoeffekter till följd av farlig exponering för kvarts, har på senare tid fastslagit att all exponering för kvarts innebär en ökad risk att utveckla lungcancer. Arbetsmiljöverket har också annonserat en kommande sänkning av gränsvärdet för kvarts.

– Det här innebär att vi måste hitta ett sätt att förhålla oss till att all exponering bidrar till ökad risk, allt räknas – även låga halter som kan förekomma varje dag i arbetet, säger Klara Midander, arbetsmiljöforskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

I dagsläget är det möjligt att använda en referensmätning från ”likvärdiga förhållanden” när man gör sin riskbedömning för kvartsexponering i arbetsmiljön enligt Arbetsmiljöverket (AFS 2023:10 §50). Syftet med forskningsprojektet är att utreda vilka faktorer, kopplat till specifika arbetsmoment såväl som omgivningens egenskaper, som påverkar exponeringen för respirabel kvarts, det vill säga de allra minsta inandningsbara partiklarna, som kan nå längst ner i lungorna.

– Vi behöver veta bättre för att kunna bedöma risker på korrekt grund och för att bättre förstå när en referensmätning inte är tillämpbar och vi faktiskt bör mäta, säger Klara Midander.

I mätstudien kommer forskarna från IVL Svenska Miljöinstitutet att följa flera arbetslag under ett helt år, för att göra upprepade mätningar av deras exponering för respirabelt kvartsdamm. Detta kommer att ge unik information om hur kvartsexponering varierar inom och mellan individer, beroende på arbetsmoment och hur de utförs, men även omgivningens variation, bland annat årstider, kommer att reflekteras i mätningarna.

Resultaten från mätstudien kommer att utvärderas statistiskt och jämföras med historiska kvartsmätningar och referensmätningar. Detta för att förstå vilka som är de viktigaste exponeringsdeterminanterna för kvarts och för att avgöra om exempelvis en referensmätning kan användas för att prediktera risk.

– Det bästa vore om vi kunde försöka kontrollera de faktorer som påverkar exponeringen som vi också har möjlighet att uppfatta. Det farliga med det fina kvartsdammet är ju att man inte kan se eller känna det och att effekterna inte heller uppkommer här och nu. Då är det lätt att negligera risken trots att den finns där hela tiden, avslutar Klara Midander.